AVFALLSHIERARKIN

Avfallshierarkin är en hörnsten för alla som arbetar med avfallshantering och återvinning. Den är en del av Miljöbalken och EU´s avfallsstrategi från 1989. Avfalls¬hierarkin är en prioriteringslista för hur vi ska behandla vårt avfall när vi gör oss av med det. Avgifter och skatter är också utformade för att ge ekonomiska incitament att alltid välja ett bättre alternativ.

1. Förebygga avfall
2. Återanvändning
3. Materialåtervinning
4. Energiåtervinning
5. Deponering

Återanvändning

Att diska och återanvända en glas- eller plastburk är nog det vanligaste exemplet. Om man återanvänder istället för att köpa en ny produkt, som förbrukar råvara och energi vid tillverkningen samt bränsle vid transporten, minskar belastningen på naturen.

Materialåtervinning

Vid materialåtervinning är råvaran redan bearbetad – en enerikrävande process är redan gjord - vilket gör att energiförbrukningen är betydligt lägre i tillverkning med återvunnen råvara än vid användning av jungfrulig råvara. Detta ger i sig stora miljövinster. Tillverknings¬industrin har behov av återvunnet material eftersom det är kostnadseffektivt då både energiförbrukning och transporter minskas avsevärt. Utvecklingen har gått framåt och man kan idag återvinna merparten av det material som samlas in. De anläggningar som tar emot och förädlar återvinningsmaterial kan hantera mänskliga misstag. Skulle någon enstaka förpackning eller kuvert hamna fel så gör det inte så mycket, det är alltid bättre att försöka än att inte göra något alls. Faktum är att återvinningsföretagen vill ha in mer källsorterat material!.

Energiåtervinning

Energiåtervinning har en viktig plats i samhället ge¬nom att förbränningsanläggningarna ofta kopplas till ett fjärrvärmenät och ersätter olje- eller vedpannor i enskilda villor och flerbostadshus. Med bra rökgasre¬ning kan utsläppen begränsas och askan, som läggs på deponi, utgör bara 20 % av den ursprungliga avfallsmängden.

Deponering

Deponering ska ses som ett sista alternativ. Man får inte ut någon nytta av avfallet jämfört med återvinning och förbränning. Dessutom finns det en risk att föro¬reningar och gifter läcker ut från en deponi. Det finns deponiförbud som omfattar organiskt och brännbart avfall. Allt mindre avfall deponeras idag men vi kommer behöva deponera avfall även i framtiden. Framförallt handlar det om farliga ämnen (kvicksilver, kadmium) som slutdeponeras i bergrum och på så sätt lyfts ut ur naturens kretslopp.

Brinner inte allt vid rätt temperatur?

Ibland diskuteras det i media om det ”inte är bättre att elda allt”. Det skulle dock vara ett stort steg bakåt. Förbränning, energiåtervinning, är en viktig del av avfallshanteringen, men i första hand för material som inte är lämpliga att materialåtervinna. Istället borde vi sortera mer av plast och metall och då inte bara förpackningar. Politiker och forskare är överens om att materialåtervinning är att föredra. I Sverige har vi idag en hög materialåtervinning, effektiv avfallsför¬bränning och väl utbyggda pantsystem. Svenskarnas engagemang för källsortering är en mycket viktig faktor bakom detta!